Invictus
Igår så var jag på bio tillsammans med en vän från min tyskagrupp, Megan från irland. Vi såg invictus som handlar om Nelson Mandela, när han släpps ur fängelse och blir ett fan av springbooks som är ett rugbylag. Absolut en film att rekomendera. Att se den på engelska och textning på tyska gjorde det ju lite svårt att hänga med hela tiden men eftersom jag hade läst på så hängde jag med. Jag tycker det är så spännade att se på filmer som har en historia bakom sig och som verkligen har en mening. Pappan i familjen jag jobbar åt är ju från syd afrika och han berättade för mig i morse att han hade vart på den sista matchen de visar i filmen. Häftigt!!
Min 5 åring som jag tar hand om, en halv afrikan som han är, älskar landet syd afrika så mycket. Han är helt fascinerad av det och det går inte en dag utan att vi pratar om detta land. I afrika, när vi var i afrika, i afrika finns, i afrika kan man är bara några exempel på hur han börjar sina meningar. Han har total koll på vilka djur, berg som finns och vad man äter i afrika. På mina 7 månader här kan jag nu en hel del om syd afrika.
Igår så tog jag min bok med mig ut för att sätta mig någonstanns och läsa. Det kom fram en tjej och frågade mig om vägen till centrum. Jag förklarade så gått jag kunde och efter ett tag så stötte jag ihop med henne igen och vi började prata. Hon skulle på en intervjuv för ett jobb. Hon var jätte trevlig och vi bytte facebook. Så kanske jag har hittat min första schweiziska vän. Hon berättade för mig att hon hade en killkompis som hade vart i sverige och som tyckte det var himelriket där med alla blonda tjejer. Hon skrattade och sa att det var ju komiskt att den första svenska tjej hon paratde med var just blond. Jag förklade att alla tjejer inte är blonda i sverige. Långt ifrån tycker jag. Min mörkhåriga vän här får alltid frågan tillbaka men ska du inte vara blond när hon berättar att hon är från sverige. Jag har min natuliga hårfärg som dock är väldigt blondt men de flesta blondiner i sverige är ju faktiskt blonderade. Haha de kommer nog som en lite chock för världens befolkning!
Nu ska jag ta mig till gymmet och träna lite. I fredags så tränade jag första gången på tre veckor pga min hosta. Och konstigt nog så hade jag en sådan otrolig energi. Vet inte hur jag ska klara mig utan mitt gym den dagen jag lämnar schweiz. De som jobbar där är så söta. Fast jag inte vart där på så länge så möts jag ändå av Hallå Sara när jag kommer innanför dörrarna. Att folk minns ens namn gör ju att man får ett leende på läpparna.
Ha en bra söndag!!
sara
