solskenssara

Skulle nog ha suttit och myst med mina vänner Jessie och Jennie vid det här laget om allt hade gått som planerat. Men allt går ju inte alltid som man tänkt sig. Sen att en vulkan stoppade denna tripp va ju nått ganska otippat, iallafall från min sida. Nu hade vi ju turen att de kommer att få tillbaka den största summan av pengarna och kan då boka en resa till mig. Bättre lycka nästa gång!

Jag blev och är fortfarande besviken. Men det får också mig att tänka på vad sårbara vi är. Det är ju så sällan som vi i norden drabbas av dessa jordiska fenomen och att det påverkar oss. Vi är ju så bortskämda att allt bara ska fungera. Istället för att jag ska sitta här och vara besviken så borde ju mina tankar gå till dessa människor som verkligen har drabbats av denna vulkan.

Jag tänker ofta på människor som bor i andra delar av världen som inte har det så lätt. Det gör mig väldigt ledsen att det finns en värld där ute som jag inte vet hur det är att leva i och inte ens kan föreställa mig hur det skulle vara. Fast jag är medveten om att det finns en annan värld, det är jag. Så det jag tycker är riktigt tragiskt är dessa människor som inte vet det. Dessa människor som inte förstår att alla inte lever som i sverige. För skrämande nog så tror jag nog att det finns otroligt många som inte vet det. Som inte vill förstå!

Nu ska jag sätta mig och titta på så ska det låta. Vilken lyx! Inte många som kan lägga sig framför en dator och slappa och inte behöver oroa sig för morgon dagen. 

kram sara